Kaptiel Ett - Del 2

Klockan hade precis passerat elva och dagen hade än så länge sett ut att bli en riktigt fin dag. Några ungar spelade tennis mot en garageport nedanför, en utbrunnen bil stod och gapade tomt mot dem. Erlands gamla mellanstadielärare som bodde i området piskade en matta en bit därifrån, fy fan vad Erland hade hatat den människan. Sven ranglade fram på sin cykel en bra bit bort på gatan. Han var mest en prick mot horisonten. Antagligen påväg från OKQ8 med två sex pack folkbärs. Hade man inte förkunskaperna om hur Sven såg ut när han cyklade och att han flera gånger om dagen åkte till OKQ8 för att köpa folköl så hade man nog inte gissat på att det var en man på cykel utan just en vinglig liten prick istället.

När Erland hade varit liten så brukade Sven köpa ut åt honom och hans kamrater. Sven var ganska obehaglig och ville alltid att gänget skulle dricka några öl hemma hos honom innan de tog hand om betalningen. Det luktade alltid piss hemma hos Sven och det låg enroma travar med papper och böcker överallt. En miljö som ett gäng 13 åringar lätt kan känna sig hotade i. Men gänget med 13 åringar blev ändå alltid som trollbundna varje gång Sven tog fram kartboken och berättade om alla platser han besökt och allt han hade gjort. Vännerna visste självklart att alla Svens äventyr bara var skitsnack. Han hade inte rört sig utanför kommungränsen sen han var 16 då han var på släktkalas utanför Norrtälje. Men det var ändå spännande att lyssna på Sven och i alla fall få föreställa sig en värld utanför det gråa husen, det äckliga badhuset, dåliga bettyg, hushållssysslor och svårläkta skrubbsår.

När Erland nu tänkte tillbaka på svunna tider, och det gjorde han ganska ofta, så insåg han att Sven mest var en full gammal gubbe som inte på långa vägar hade fått tillräckligt med social stimulans det senaste 25-30 åren. Obehag till trots, han hade ju aldrig gjort dem någe ont.

Erland bodde ganska centralt och han trivdes generellt sätt ganska bra i sin lilla tvåa ovanför gågatan och garagen. Han smuttade på kaffet, drog in den friska vårluften i lungorna och blandade den med ett bloss från sin cigg, i samma ögonblick fick Erland ett stänk kokhett snabbkaffe i ögat. "Vaffan!?". Han undersökte koppen och upptäckte vad stänket hade berott på. Grannen ovanför hade ett duvbo på sin balkong som allt som oftast läckte använd duvmat ner till Erland. "Duvor måste ha en helt enastående metabolism" tänkte han och såg sig runt på den vitstänkta balkongen. "Jävla förbannade jävla skitäckliga djurjävlar".